Ska berätta lite om hur mitt riktiga jaktintresse startade. Hundar har alltid funnit i min närhet, ända sedan jag föddes. Morfar hade oftast jakthund, den jag kommer ihåg är en gråhundstik vid namn Topsy.

Men mitt jaktintresse startade inte förränn långt senare i mitt liv, när jag flyttat till min första lägenhet. Jag hade fyllt 20 i alla fall. Som barn hade jag en korthårig tax. Ingen jakthund, om man nu inte räknar alla katter som han skratade ut från tomten vill säga :) 

Jag planerade att skaffa hund och funderingarna stannade vid just rasen Tax. Men en strävhårig Tax denna gången. Fick kontakt med en uppfödare i Stockholm som hade sina rötter i Lycksele. Han blev eld och lågor, visst han hade en liten taxhanne till salu. Han skulle till och med själv leverera valpen eftersom han skulle upp till Lycksele just när valpen var flyttvuxen. Så jag blev med andra ord hundägare till en viltfärgad strävhårig tax som hette Dollar. Min första riktigt egna hund med andra ord.

Det ena födde väl det andra och jag började fundera över hundens framtid. Vad skulle jag ha honom till för taxen är ju en drivande hund. Och inga egentliga jaktkunskaper hade jag då, morfar jagade men...........

Fick med mig mamma och min fem år yngre bror ....... vi skulle gå och ta jägarexamen. Måste ju ha det för att få jaga och inneha vapen. Fast då hade jag väl inga riktiga planer på riktig jakt utan mera viltspår faktiskt.....taxen är ju en utomordentlig viltspårare, eftersökshund.

Sagt och gjort, vi anmälde oss till jägarexamen via en kursverksamhet och kom faktiskt med alla tre i samma kurs. Kursledare var Signar Nordin, ni torde väl ha sett något program om Täfteå Loge antar jag, programmet tänker jag inte gå in på, det är en helt annan historia.

Vi startade i alla fall denna kurs, som vi av praktiska skäl flyttade från hyrd lokal hem till min lägenhet på Ersboda. Och allt väl, såhär långt....teori är ju en sak. Plugga in saker var ju inga problem men Signar hade planer på praktiska saker också.....vapenhantering, avståndsträning och skytte. Och jag bleknade tydligt när han talade om att under våren skulle det bli praktiskt skytte ! Och jag var skotträdd, fruktansvärt skotträdd dessutom !

Funderade verkligen på att lägga detta på hyllan. Hur i hela fridens namn skulle jag som var så skotträdd klara av att skjuta ? För i jägarexamen ingår ju praktiska prov också för att bli godkännd. Mitt dilemma märktes tydligen för Signar tog upp detta och lugnade mig med att det skulle säkert gå bra.

Jaja tänkte jag lite mera skeptisk faktiskt :) Men jag fortsatte utbildningen i alla fall.

De första praktiska övningarna förlade Signar hemma på sin gård i Östra Åbyn utanför Sävar. En bit från min hemby Anumark. I första hand var det avståndsbedömning vi skulle träna plus säker vapenhantering. Visade sig att jag var en fena på avståndbedömningen :) Men under denna promenad för att träna detta visade det sig att vi skulle skjuta också med hagel på en tavla med en hare på.......skrik och panik för min del utan överdrift ! Skakade i hela kroppen.....men jag tryckte av ! Fast jag blundade första skottet :) Så det tog väl någonstans mellan rumpan och skogen som vi brukar säga......

Men det skulle bli lättare.....min skotträdsla ebbade så sakta ut under Signars ledning och innan kursens slut var jag bland de bästa skyttarna.....i hagel då.  

Jag hade inte färdigt hela jägarexamen när jakten startade den hösten. Hade inte högviltdelen klar så jag fick inte bära vapen under jakten. Men jag fick följa med Signar som elev, tillsammans med min Tax Dollar.

Detta var starten på mitt jägarliv......som numera ligger i malpåse. Återkommer i ämnet för jag har mera att berätta om jag nu bara kan komma ihåg allt :)

Vi ses  

Sigfrid berättar att man hade skidtävlingar i skolan. Lärarinnan skrev en tiggarlista som barnen fick vandra runt med för att få pengar till priser. På listan hade hon skrivit att vi hoppades på ett bidrag så vi kunde träna och bli lika goda skidlöpare som John Lingren och Ernst Alm.

Tävlingspåret som dom själva åkt upp var nog i längsta laget, 6-7 km och ingen klassindelning. Oavsett ålder åkte alla lika långt. De yngsta hade nog svårt att få någon bra placering.

Alla fick dock pris men äran tillföll ju segraren berättar Sigfrid.

Under sommaren badades det rätt mycket, Sigfrid tycks minnas att vädret möjligen var varmare då......hm kanske det ? Ingen vad han kan minnas oroades över att dom skulle drunkna, dom fick lära sig tidigt att hand om sig själva. Ingen simskola men alla lärde sig simma.

En händelse från denna tid kunde ha slutat med förskräckelse. Det var vad vi idag kallar föräldrafritt. Stephen skulle för oss demonstrera sin pappas hagelgevär. Han laddade vapnet, meningen var ej att skjuta men ett skott brann av. Demonstrationen försigick inomhus men på vilket sätt Stephen för sina föräldrar förklarade uppkomsten av hålet i kammartaket, det vet jag inte.

Stephen var min morfar (min kommentar).

Men barndomstiden bestod inte enbart av lek berättar Sigfrid. Vi hade arbetsuppgifter som skulle utföras. Dit hörde till exempel att varje morgon under betessäsongen driva korna till bete och hämta dem tillbaka på kvällen.  Sigfrid berättar en historia som Ture Granholm brukade berätta, Thure var åtta år äldre än Sigfrid så detta hände långt innan Sigfrids tid som getarpojke.

Thure och hans bror Oskar hade avtalat med August Olovsson att de skulle driva hans boskap i vall och även vakta dem på slåttervallarna under sensommaren. Nu var saken den att en av korna tjuva insig på förbjudet område, gång på gång. För detta ska sättas stopp, tänkte pojkarna. De hade i sin ägo en pilbåge, en kraftig grej brukade Thure säga. Man fick ta i allt vad man orkade för att spänna bågen. Vidare hade dom nålpilar vilket innebar att pilen var försedd med en nålvass spets.

De behövde inte vänta länge på att få använda sitt vapen.Kon kom in på föbjudet område. Thure sprang i rätt läge och avlossade en salva.Fullträff ! Men kanske inte riktigt som pojkarna hade tänkt, pilen fastnade nämligen i sidan på kon. Vad göra ? De försökte komma i närheten av kreaturet för att rycka loss pilen men kon litade tydligen inte på dom. De kunde ju inte driva hem korna till ägaren med en pil hängande vid sidan. Till slut beslöt de att gå efter sin mor. Hon kom och fick tillbringa en stor del av eftermiddagen innan hon kom i läge att rycka loss pilen. Jag skulle tro att pojkarna fick sig en riktig överhalning säger Sigfrid.

Återkommer med mera som Sigfrid berättat, finns en hel del. Men detta blir ytterligare inlägg.

Vi ses     

Här var det ingen hemma, eller också kanske det är för uthyrning, vad vet jag. Tomt var det i alla fall :)

Så var det ny dag igen. Blåser ute men solen har kommit upp. Men det skulle väl bli regn så småningom enligt vädergubbarna som pratade igår i alla fall. Inga egentliga planer för dagen men ikväll har Alma sin dansträning så då måste jag köra ner till stan.

Skulle behöva färga håret också. Börjar nog med färgningen så fort Alma kommit sig iväg. Viktor har redan åkt.

Dottern hittade just den nya oriflamekatalogen.........och det vet man ju hur det slutar :) Blir nog att skicka en beställning denna gången på lite olika......

Ingen skärpa i denna bild alls, egentligen brukar jag radera såna här bilder. Men av någon anledning fick den finnas kvar. Gillar den av någon anledning trotts luddigheten :)

Blommor från buketten jag köpte för att ge mitt stöd till bröstcanserforskningen. Söta små blommor som jag som vanligt inte har en aning om vad dom heter. Jag är värdelös på namnen på blommorna :) Men dom är fina och trevliga att fotografera och titta på.

Kontrollerar ni era bröst med jämna mellanrum ? Man ska ju göra det. Ibland kommer jag på det när jag står i duschen, så då brukar jag passa på. Hittills har jag inte hittat några knölar, tack och lov ! I min släkt är det inte vanligt med just bröstcanser. Hjärtsjukdom är vanligare i min släkt, både på mammas och pappas sida. Pappa är hjärtsjuk, mamma är det också plus att morfar dog i hjärtinfarkt.

   Små söta......var också med i buketten som pryder sin plats i mitt vardagsrum.

                          Ett antal blommor igen :) Rosa är väl egentligen inte min färg men fint trotts allt. Ingen färg jag väljer på mina kläder. Vad väljer ni för färg på era kläder ?

Jag väljer egentligen inget speciellt. Fast orange är en favorit. Har mycket grönt och brunt också i min garderob. Svart förekommer också rätt ofta, lätt att kombinera med alla möjliga färger. Men på morgonen väljer jag oftast de kläder som ligger närmast :) I mitt arbete har det ju ingen betydelse vad man tar på sig när man åker, ska ju byta till arbetskläder på jobbet ändå :) Fast ibland har man ju fått lida för klädvalet när man åker till jobbet. Som den gången jag endast hade långkalsonger och täckbyxor och fick åka akut på lassa med en som brutit benet. Blev aningen varmt att sitta med täckbyxor inne en hel dag :) Man lär så länge man lever, numera får täckbyxorna följa med i bilen om det skulle hända något på vägen, så man inte fryser om man måste invänta hjälp.

Vi ses