Corinas Blogg

Inlägg publicerade under kategorin Historia

Av Corina - 5 oktober 2011 11:15

Sigfrid berättar att man hade skidtävlingar i skolan. Lärarinnan skrev en tiggarlista som barnen fick vandra runt med för att få pengar till priser. På listan hade hon skrivit att vi hoppades på ett bidrag så vi kunde träna och bli lika goda skidlöpare som John Lingren och Ernst Alm.

Tävlingspåret som dom själva åkt upp var nog i längsta laget, 6-7 km och ingen klassindelning. Oavsett ålder åkte alla lika långt. De yngsta hade nog svårt att få någon bra placering.

Alla fick dock pris men äran tillföll ju segraren berättar Sigfrid.


Under sommaren badades det rätt mycket, Sigfrid tycks minnas att vädret möjligen var varmare då......hm kanske det ? Ingen vad han kan minnas oroades över att dom skulle drunkna, dom fick lära sig tidigt att hand om sig själva. Ingen simskola men alla lärde sig simma.


En händelse från denna tid kunde ha slutat med förskräckelse. Det var vad vi idag kallar föräldrafritt. Stephen skulle för oss demonstrera sin pappas hagelgevär. Han laddade vapnet, meningen var ej att skjuta men ett skott brann av. Demonstrationen försigick inomhus men på vilket sätt Stephen för sina föräldrar förklarade uppkomsten av hålet i kammartaket, det vet jag inte.

Stephen var min morfar (min kommentar).


Men barndomstiden bestod inte enbart av lek berättar Sigfrid. Vi hade arbetsuppgifter som skulle utföras. Dit hörde till exempel att varje morgon under betessäsongen driva korna till bete och hämta dem tillbaka på kvällen.  Sigfrid berättar en historia som Ture Granholm brukade berätta, Thure var åtta år äldre än Sigfrid så detta hände långt innan Sigfrids tid som getarpojke.

Thure och hans bror Oskar hade avtalat med August Olovsson att de skulle driva hans boskap i vall och även vakta dem på slåttervallarna under sensommaren. Nu var saken den att en av korna tjuva insig på förbjudet område, gång på gång. För detta ska sättas stopp, tänkte pojkarna. De hade i sin ägo en pilbåge, en kraftig grej brukade Thure säga. Man fick ta i allt vad man orkade för att spänna bågen. Vidare hade dom nålpilar vilket innebar att pilen var försedd med en nålvass spets.

De behövde inte vänta länge på att få använda sitt vapen.Kon kom in på föbjudet område. Thure sprang i rätt läge och avlossade en salva.Fullträff ! Men kanske inte riktigt som pojkarna hade tänkt, pilen fastnade nämligen i sidan på kon. Vad göra ? De försökte komma i närheten av kreaturet för att rycka loss pilen men kon litade tydligen inte på dom. De kunde ju inte driva hem korna till ägaren med en pil hängande vid sidan. Till slut beslöt de att gå efter sin mor. Hon kom och fick tillbringa en stor del av eftermiddagen innan hon kom i läge att rycka loss pilen. Jag skulle tro att pojkarna fick sig en riktig överhalning säger Sigfrid.


Återkommer med mera som Sigfrid berättat, finns en hel del. Men detta blir ytterligare inlägg.


Vi ses     

ANNONS
Av Corina - 4 oktober 2011 07:17

Sigfrid föddes 1912 i Anumark. Från vår gård såg man deras gård och under en period köpte vi mjölk hos Sigfrid.


Han berättar att vara lärare var nog ingen avundsvärd uppgift med 25 - 30 elever i olika åldrar att undervisa på samma gång. Men man lärde sig läsa någorlunda och lärde sig en hel del utantill, bland annat psalmverser och olika avsnitt i Bibeln, även en del geografi fick man lära sig utantill. Enligt Sigfrid användbart när man löser korsord :) Och det är nog sant.


Barnens lekar liknar barnens lekar i vår tid också. Lite annorlunda kanske men dock.....militären hade under denna tid mycket övningar i Anumark och det märktes på barnens lekar. Pojkarna lekte ofta krig.

Man lekte vad dom då kallade poliser och banditer, när jag och mina kompisar i byn vax upp hette det tjuv och polis :) De som fångades av polisen låstes in på skithuset berättar Sigfrid :)


En sak som dom fick lära sig var namnen på profeterna. Till antalet 16 st. Blev en del tragglande .....Man börjar med Jesaja och  slutar med Malahi och mitt i raden hittar man Habbakuk.  Lärarinnan ansåg att detta namn inte var riktigt rumsrent så barnen skulle läras att läsa Habbakub....men detta tyckte pojkarna var fel. Man ska läsa som det står skrivet. Första som förhördes var en som hette Artur Söderström, Han var enligt Sigfrid lite hackig i rösten men han läste som pojkarna kommit överens om, resultatet blev Habbakukk.

Nästa som förhördes blev Sigfrids bror, Bertil. Han hörde till den mera sävliga typen och tog det hela lugnt. Då han kom till det kritiska namnet sa han Habba två gånger och avslutade men kuuuk. Vi vågade inte skratta men vi skrattade desto mera på rasten berättar Sigfrid. Och från den dagen förhördes dom aldrig mera om profeterna :) 


Hämtat ur boken om Anumark. Sigfrid har berättat en hel del till som jag ska återkomma till i senare inlägg. Detta får räcka för denna gången.


Vi ses

ANNONS
Av Corina - 2 oktober 2011 05:15

Helena berättar vidare att ladugårdsarbetet var kvinnoarbete. Karlarna rensade endast gödselrännan.....i bästa fall. Man handmjölkade men sista åren hade dom mjölkmaskin. Man använde den egna mjölken och det som man inte gjorde av med sålde man således till mejeriet och köpte smör därifrån.

Kylskåp fanns inte utan man hade jordkällare och behövde man extra kyla utnyttjade man vattukällaren. Mjölken blev väl avkyld där nere :)


Farmor Helena följde med intresse älgjakten i Anumark. Maken Peder jagade lite av varje. Fast första tiden Helena bodde i byn fanns där ingen älg.

Hon själv plockade bär, mycket lingon blev det. Hon brukade sälja på torget även om hon upplevde det som lite genant att stå där och sälja :)


Ibland körde hon häst själv, som den gången dottern Sonja skulle kristnas som det hette då. Peder hade annat för sig den gången. Inga stora cermonier, bara att åka till prästen och få namnet och få det inskrivet. Inga dopvittnen och inga Gudföräldrar heller. Detta var våren 1923.


Helena var sekreterare i missionsföreningen i hela 44 år ! Det var symöten med sång var fjortonde dag på vintern. Handarbetena sattes sedan på auktion på årsmötet. Både karlar och kvinnor var med.


På frågan om hon hade några väninnor så svarar Helena jodå.....Frida Eriksson här i byn, Johanna Holmgren...mamma till Sigfrid Holmgren som också har en del att berätta som jag kommer att skriva om. Signe Sandberg nämner hon också och henne kommer jag mycket väl ihåg. Hon var så krokig i ryggen att hon gick som ett V men en snäll tant var det :) Hildur Berggren pratar hon också om, Helenas svägerska. Tant Hildur kommer jag också mycket väl ihåg. Hennes och morfars sång i bönhuset är det säkert många som lagt på minnet. Det var nog bara dom som hördes :) Och inte att förglömma, Elma Lindqvist hennes andra svägerska, gift med Arvid som jag ska komma till vid senare tillfälle. Helena och Elma umgick flitigt eftersom dom bodde grannar. Elma och Arvid kommer jag väl ihåg båda två, farbror Arvid var en snäll gubbe :) Faster Elma var kanske lite barskare men snäll i alla fall....... 


Här slutar intervjun med Helena Nordström (1893-1992)

Av Corina - 1 oktober 2011 07:30

Helena som hette Markström som ogift föddes 1893 i Sävar.  1914 gifte hon sig med Peder Nordström och flyttade till Anumark. De fyra första åren bodde de på svärfaderns Isak Petter Nordströms hemman.

Jag har själv aldrig träffat Peder, hennes make eftersom Helena blev änka redan 1954. Min mamma var då 10 år gammal. Så småningom flyttade farmor Helena till dottern Sonja på Berghem.


Helena gav intervjun för boken om Anumark våren 1991, då var hon 98 år. Året efter, 1992 dog farmor Helena.


Hon berättar att dom gifte sig i Isak-Petter Nordströms hem en lördag i April. Och bröllopet höll på i två dagar, som var brukligt på den tiden. Det började med att man tog hem en kocka, den dom anlitade var från Teg. Hon stannade ett par dagar för att laga mat och baka för två dagar.

Helena tror sig minnas att det var 40-50 gäster på deras bröllop. Efter vigseln bjöds på alkoholfritt vin.

Brudfolket satt i mitten vid måltiden och de övriga fick sitta som dom ville, ingen bordsplacering.

Efter måltiden var det dans till dragspel. Man dansade en tre fyra timmar och efter det gick man och lade sig. De som var från by gick hem och de utbyssa fick ligga i olika gårdar.  

På morgonen gick brudparet runt i de olika gårdarna där dom hade gäster och bjöd på kaffe, fikabröd och smörgåsar. Dom hade hjälp av en uppasserska.

När dom gick runt på morgonen hade Helena en svart klänning men bröllopsklänningen var i ett vitt, tunt ylletyg med släp. Helena bar även slöja och en guldkrona. Klänningen var sydd av Frida Eriksson i Anumark. Kronan och slöjan lånades i stan.

Tyget kostade ca 1.50 per meter och sömmerskan tog 3 kr för att sy klänningen. 


Det var vad Helena berättade om hennes bröllop. Helena fick tre barn, två flickor och en pojke. Ester, Sonja och Stephen. Farmor Helena överlevde två av sina barn med råge......jag kommer ihåg när min morfar Stephen gick bort, ganska hastigt. Det tog hon rätt hårt och tyckte att det ändå kunde ha fått vara hon istället. Och det får man ju förstå.

Helena var fantastisk på alla sätt.....julklappar skulle det vara och det till alla. Och vi hann ju bli rätt många barn, barnbarn, barnbarnsbarn osv genom åren. Men ingen glömdes bort, gåvorna var ofta nyttigheter typ stickade sockar eller någon handduk men också någon karamellpåse slank med också. Jag kommer ihåg att jag fick en karamellpåse ett år plus en tandborste  :)  Och det skulle rimmas på paketen.....hon var duktig på det långt upp i åren.

Och aldrig att hon förfasade sig över hur ungdomen klädde sig......det ska ju så vara numera var ofta hennes svar om man frågade :)


Återkommer med mera som farmor Helena berättat i ett annat inlägg.


Vi ses 

Av Corina - 30 september 2011 15:30

Innan jag berättar om min morfars mamma vill jag berätta lite om min hemby. Jag är uppvuxen i en by norr om Umeå som heter Anumark.

Med stor säkerhet hette den första nybyggaren i byn Anund, men när detta var vet ingen.

Den första dokumenterade uppgiften om Anumark är från 1539. Troligtvis är denna by den äldsta byn med ändelsen mark i sitt namn. Byn är den första byn ovanför Innertavle.

Uppgifterna hämtar jag från en bok om Anumark. Denna bok kom till via en cirkel som hölls i byn. Boken kom 1992 ( Annika Burholm, Vera Fredriksson, Göhlin Jonsson, Gunnel Lundström, Margareta Nilsson, Sigfrid Holmgren, Harry Lundeborg, Birgit Nilsson och Yngve Fredriksson som tyvärr inte fick se resultatet).

Själv flyttade jag från byn som 20 åring till min första egna lägenhet som låg på Ersboda.........och jag har aldrig återvänt :) Och idag har jag inget som binder mig till byn då hemgården är såld sedan länge. Både morfar och mormor är båda borta.

Men Birgit som varit med och skapa boken känner jag till, henne hade jag som lärare i söndagsskolan när jag var barn. Harry Lundeborgs barn har jag lekt med och en av hans döttrar bor inte långt från mig idag och arbetar på Förskolan i Tavelsjö. Sigfrid Holmgren minns jag tydligt, hos honom brukade mormor köpa mjölk ibland. När jag blev lite större brukade jag få hämta mjölken i en emaljerad hämtare :) Vera och Yngve Fredriksson kommer jag också mycket väl ihåg men hade väl inte så mycket att göra med.

För mig är det en hel del intressant läsning i boken men det torde knappast intressera en utomstående. Så jag kommer att inrikta mig på farmor Helenas berättelser och kanske andra berättelser som finns i denna bok.

För tillfället har jag inga egna foton att tillgå. Men jag ska kolla hemma hos min mamma om inte hon har en hel del foton som jag skulle kunna skanna.....men tills vidare blir det inga gamla foton i alla fall.


Vi ses

Presentation

Mina Sidor På Nätet

Kategorier

Senaste inläggen

Länkar

Senaste kommentarerna

Tidigare år

Fråga mig

12 besvarade frågor

Gästbok

Vädret hos mig

Väder Långviken

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Arkiv

Besöksstatistik

RSS

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ Corinas Blogg med Blogkeen
Följ Corinas Blogg med Bloglovin'

Jag Finns På Facebook


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se