Fredagen den 11 april följde jag då min mor till hennes sista vila.

Vi hade valt att hålla det hela lite i stillhet. Endast vi närmaste fanns på plats.

En traditionsenlig cermoni.

Efter cermonin valde jag att hålla minnesstunden hemma hos mig.

Vi blev tio personer, lugnt och stilla.

Resten av helgen har jag inte åstadkommit något vettigt alls. Känt mig totalt dränerad på all ork.

Försökt företa mig lite olika saker men det har liksom bara blivit ett hattande utan resultat.

Idag har vi då kommit fram till Påskveckan. Barnen har lov denna veckan. Sonen är hemma som vanligt. Dottern har åkt upp till fjälls och blir borta hela lovveckan.

Själv ska jag arbeta, blir sex arbetsdagar av sju möjliga denna veckan. Endast ledig på torsdag.

Men kanske är det lika så bra att få jobba lite nu och slippa alla trista tankar och funderingar.

Kommer ständigt på mig att titta på telefonen. Har ju varit tätt mellan påringningarna från mamma på slutet och helt plötsligt är det ju slut.

Det som slår mig är vad många av mammas vänner som försvunnit sedan hon blev sjuk.

Innan mamma blev sjuk hade hon ett ganska stort kontaktnät....allt eftersom har hennes vänner försvunnit.

Några få har funnits för henne hela vägen men dom är lätt räknade !

Och inte ens när hon nu dog har någon av hennes såkallade vänner hört av sig.

Vad många det är som tydligen har väldigt svårt att hantera en svår och dödlig sjukdom. Att kunna finnas till för en person som är svårt sjuk och vet att det går åt ett håll.

När sånt här drabbar en kan man lätt se vilka som är ens riktiga vänner, det är då en sak som är säker !

Det finns speciellt en person som tidigare varit "vän" med både mig och mamma.....inte ett ljud har jag hört från denna såkallade vän. Lite besviken är jag faktiskt, men nu kan jag sålla bort den vännen också tydligen.

      Nåja, då försöker jag gå vidare då.

Solen lyser och våren har kommit trotts allt. Här hemma snurrar tvättmaskinen som vanligt.

Igår var jag ut en sväng med kameran men de bilderna får bli ett annat inlägg.

Ha nu en härlig måndag så ses vi en annan dag.

Kram ! 

Så var det då onsdag igen. Tiden rusar fram kan jag tycka.

Förkylningen har lugnat ner sig även om min röst fortfarande är aningen rostig ännu.

Jobbade i alla fall igår och det gick bara bra, jobbar idag också men bara kort kväll med start kl 16.

Mina blommor väljer att blomma lite annorlunda tider. Har två dylika som blommar just nu.

Och den ena har ytterligare en knopp på gång.

Min ena novemberkaktus har också valt lite annan blomtid, men vad gör det ? Är ju trevligt oavsett när dom blommar, eller hur ?

I söndags var jag och fick behandling för min trilskande kropp. Känns faktiskt bättre, blir fler behandlingar längre fram. Har också hämtat ut gymkort på Medley här i Umeå. Ska nu beställa introduktion till gymmet efter Påsk. Hinner inte före den helgen. Och sedan ska min kropp få träning igen är det meningen. Stavgången ska också återstartas. Har införskaffat nya skor till detta.

Men ett steg i taget heter det ju...

Just nu ligger fokusen på fredagen och avskedet som ska tas. Då begraver vi min mamma.

Känns så gruvsamt måste jag säga. Och det är så mycket att ta tag i innan allt är färdigt och jag kan få lugn och ro. Tårarna trillar väldigt lätt....

Påskliljor har jag också hunnit ha i köksfönstret men dom har redan blommat ut. Kort livslängd var det på dom. Får bli andra blommor nästa gång som jag kan fotografera.

Nu får ni fortsätta med denna onsdagen.

Ha en bra dag så kanske vi ses en annan dag.

Kram !

Så var det lördag igen då.

Skulle befinna mig på jobbet om allt varit som vanligt. Men såklart hoppade en förkylning på mig !

Totalhaveri blev det med andra ord. Satte sig på stämbanden så min röst sviktar just nu.

Blev att sjukskriva mig med andra ord. Inget val.

Vilade hela gårdagen och det blir det troligen även denna dagen. Sovit relativt mycket men vaknar och hostar och kraxar lite nu och då. Känns som jag har knut på stämbanden, typ !

Dottern borta över helgen, följer grannarna till fjällen. Kommer hem imorgon under kvällen.

Blir väldigt tyst här hemma när hon är borta.

Ha nu en fortsatt härlig lördag.

Vet inte vart tiden tagit vägen denna veckan.

Helt plötslig var det bara helg igen. Kan ju kanske bero på att det varit fullt upp sista veckan.

Plockat ur och städat ut mammas rum på boendet. Kändes liksom nödvändigt att få det gjort. Ett steg i bearbetningen kanske...

Beställt nödvändiga papper hos skattemyndigheten för att kunna avsluta på banken bland annat.

Ordnat med begravningsbyrån och pratat med prästen som ska hålla i begravningen.

Och så har jag ju jobbat också såklart och ryggen började strejka redan på torsdag kväll. Jobbade ändå mina fem timmar på fredagen. Försöker vara snäll med ryggen nu under helgen men kan inte bara sitta eller ligga rakt upp och ned. Då blir det bara värre. Bättre med lagom rörelse. Så jag petar på här hemma.

Har varit och handlat lite. Sonen följde med och bar kassarna, han är guld värd !!

Dottern följer med bästa grannarna ner till stan idag. Hon lär väl handla en del även hon skulle jag tro för de pengar hon fick med sig.

Maken pysslar med sitt denna dagen i Kassjö.

Fyra generationer där nu tre har lämnat mig.

Från vänster : Mormor Gurli, mormorsmor Alma, Jag och min mamma Evy-Marie.

Kortet är tagen året innan min bror Göran föddes så jag borde vara 4 år där.

Nu blir det lite vila igen innan första maskinen tvätt för idag har snurrat klart.

Ha en härlig lördag så ses vi en annan dag.

Alla har vi ju varit små, även jag då.

Tonåring har jag också varit såklart.

Viktor, Jan, Edit och Alma.

Jag och mamma.

Kan nog komma fler också. Ska testa att skanna vid tillfälle.

Påbörjat plocket i mammas rum idag. Säger bara att det var tur att maken gjorde mig sällskap.

Det är väldigt lätt att bli sittande med alla minnen som poppar upp.

Många är minnena, både glada och mindre glada minnen.

Värst kändes det konstigt nog att se den tomma sängen. Hon fanns ju kvar där när jag åkte hem sist...

Får också en känsla av att inte hunnit säga allt jag velat, fast vi pratade mycket och var tillsammans väldigt mycket sista året. Blev bara inte av, eller blev det trotts allt. Jag vet inte !

Att plocka bort allt kändes verkligen konstigt, så fruktansvärt tvärstopp på något sätt.

Vi har kvar en hel del att ta därifrån men vi fick med oss väldigt mycket redan idag, mer än vad jag trodde.

I morgon ska jag på begravningsbyrån...gruvar verkligen inför detta. Det svider i hjärtat och tårarna bara kommer hela tiden.

Samtidigt är ju detta en del av livet, föräldrarna ska ju rent normalt lämna jordelivet före barnen.

Men det känns så orättvist, mamma hade ju inte hunnit fylla 70 år ännu !  

Hon borde ha fått flera år till känns det som...men livet är ju inte rättvist alla gånger.

Himlen har fått en ängel till !

Ha en fortsatt bra dag. Vi ses !

Igår den 21 Mars kl 13.20 avled min mamma lugnt och stilla på Almagården i Vindeln.

Det gick så väldigt fort. Fick telefonbesked på morgonen när jag var på väg ner till Umeå för att handla.

Ssk ville ringa och meddela innan dom gav starka mediciner så att jag skulle ha en chans att hinna upp.

Det blev att handla väldigt snabbt och hem fort för att lämna varorna och maken hemma.

Och lika snabbt iväg till Vindeln.

Jag hann fram och det är jag glad för. Satt någon timme tillsammans med henne innan hon drog det sista andetaget. Det var så lugnt och stilla.

Men man är aldrig förberedd även om man är förberedd. Dagen innan hade jag varit upp till henne och då var hon väldigt pigg och ganska glad även om hon hade det jobbigt redan då.

Är så mycket man ändå inte hunnit prata om, och det gör så väldigt ont i hjärtat.

Min lillebror hann inte fram, han bor ju utanför Bollebygd. Men han kom upp i alla fall och vi fick kvällen här hemma tillsammans i lugn och ro.

Vi åt tacos, tog ett glas vin och pratade. Kändes väldigt bra.

Nu ska jag försöka landa i detta och sedan ta tag i de där måstena som tyvärr också följer med.

Kommer att sakna henne självklart, men nu slipper hon sitt lidande. Det sista året har varit en väldigt tuff resa, både för henne och mig och familjen.

RIP Mamma !

En ny dag har startat.

Lugn natt har det varit och jag har kunnat sova riktigt bra.

Har just haft samtal med SSK på Almagården nu när mamma är tillbaka på boendet.

Mamma är nöjd med att vara tillbaka till sin vana miljö.

Nu kan dom enbart göra allt som går för att hon ska ha det så bra som möjlig, den tid hon har kvar.

Hon har nått fram till vad vi kallar en brytpunkt, där det inte finns något som kan göra henne bättre men man kan göra en hel del för att hennes tid ska bli så bra som möjligt.

Hon har själv bett dom att inte skicka in henne till sjukhuset om hon blir dålig igen. Hon känner själv att det helt enkelt inte gör det bättre snarare tvärt om.

Så detta betyder att om hon blir sämre sätts starka smärtstillande in och medicin mot rosslighet och illamående. Allt för att lindra hennes lidande.

Hädanefter handlar det sålunda om god omvårdnad till 100 % !      

Jag har också fått erbjudande om ett brytpunktssamtal med läkaren på boendet.

Men just nu känns det inte som om det behövs, jag vet hur läget är. Och det gör naturligtvis väldigt ont i hjärtat.

Något som inte går att komma undan, kallas livet eller hur ?

Samtidigt vet jag ju hur fruktansvärt mamma fått kämpa de sista åren. Har ju varit delaktig i hela hennes långa resa som startade redan för 16 år sedan. Och jag respekterar hennes eget beslut i detta fallet, förstår att hon börjar bli trött och sliten.

Men man kan aldrig förbereda sig en sån här gång. Så är det. Nu får vi alla ta en dag i taget.

Det är inte frågan om just nu utan frågan är när !

Ni får ha en fortsatt bra dag allihopa. Själv ska jag jobba ikväll.

Vi ses en annan dag hoppas jag !