Jag funderar för närvarande på hur det kan komma sig att när en del arbetar är det alltid så mycket att göra. Man hinner inte med allt enligt deras utsago.

Finner detta fenomen intressant faktiskt. När så andra arbetar så hinns allt med oavsett om det nu dyker upp oförutsedda uppgifter också.

Vad är det som gör att det alltid är på detta sätt egentligen ? Handlar det om prioriteringsproblem eller vad ? Detta är inget nytt fenomen, det har funnits lika länge som jag har funnits ute på arbetsmarknaden och det förekommer med all säkerhet inom många brancher skulle jag tro.

Men det tenderar att skapa irritation när det inträffar. Det som inte hinns med lämnas över på nästa grupp som kommer och ska arbeta. Dom ska utföra sitt eget arbete plus det arbete som blivit "över" sedan förra gruppen arbetade.

Om det inte beror på prioriteringsproblem, vad beror det på isåfall ? Jag vill inte tro att det handlar om lathet, bekvämlighet ! Eller finns den biten med också ?

Ett återkommande fenomen är det trotts allt som tenderar att skapa stora irritationer när det inträffar, gång om annan om man säger så.

Kan man klassa det som arbetsmiljöproblem ? Ska skyddsombundet ta tag i detta och anmäla........för om man hårddrar det hela så blir ju arbetsbelastningen onormalt hög för dom som ska ta hand om det som inte blivit gjort plus det man är ålagd att göra själv.....om ni nu hänger med i min tankegång ?

Tål att tänkas över.... eller hur ? 

Ha en fortsatt trevlig .....hm få se nu......söndag är det va ?

Vi ses

Helena berättar vidare att ladugårdsarbetet var kvinnoarbete. Karlarna rensade endast gödselrännan.....i bästa fall. Man handmjölkade men sista åren hade dom mjölkmaskin. Man använde den egna mjölken och det som man inte gjorde av med sålde man således till mejeriet och köpte smör därifrån.

Kylskåp fanns inte utan man hade jordkällare och behövde man extra kyla utnyttjade man vattukällaren. Mjölken blev väl avkyld där nere :)

Farmor Helena följde med intresse älgjakten i Anumark. Maken Peder jagade lite av varje. Fast första tiden Helena bodde i byn fanns där ingen älg.

Hon själv plockade bär, mycket lingon blev det. Hon brukade sälja på torget även om hon upplevde det som lite genant att stå där och sälja :)

Ibland körde hon häst själv, som den gången dottern Sonja skulle kristnas som det hette då. Peder hade annat för sig den gången. Inga stora cermonier, bara att åka till prästen och få namnet och få det inskrivet. Inga dopvittnen och inga Gudföräldrar heller. Detta var våren 1923.

Helena var sekreterare i missionsföreningen i hela 44 år ! Det var symöten med sång var fjortonde dag på vintern. Handarbetena sattes sedan på auktion på årsmötet. Både karlar och kvinnor var med.

På frågan om hon hade några väninnor så svarar Helena jodå.....Frida Eriksson här i byn, Johanna Holmgren...mamma till Sigfrid Holmgren som också har en del att berätta som jag kommer att skriva om. Signe Sandberg nämner hon också och henne kommer jag mycket väl ihåg. Hon var så krokig i ryggen att hon gick som ett V men en snäll tant var det :) Hildur Berggren pratar hon också om, Helenas svägerska. Tant Hildur kommer jag också mycket väl ihåg. Hennes och morfars sång i bönhuset är det säkert många som lagt på minnet. Det var nog bara dom som hördes :) Och inte att förglömma, Elma Lindqvist hennes andra svägerska, gift med Arvid som jag ska komma till vid senare tillfälle. Helena och Elma umgick flitigt eftersom dom bodde grannar. Elma och Arvid kommer jag väl ihåg båda två, farbror Arvid var en snäll gubbe :) Faster Elma var kanske lite barskare men snäll i alla fall....... 

Här slutar intervjun med Helena Nordström (1893-1992)

Under kategorin Historia hittar ni mina inlägg om min hemby och kanske lite annat historiskt också så småningom. Hoppas ni ska få en trevlig läsning. Uppgifterna som jag använder finns i boken om Anumark som kom ut 1992 tror jag det var.

Idag arbetar jag, 12 - 20.30 står det på schemat. Detta ska väl gå bra som vanligt.

Igår kväll hade jag en lugn kväll här hemma tillsammans med barnen och katten. Gubben var borta hela kvällen. Jag och dottern fick titta på NCIS helt i fred :) Dottern somnade i saccosäcken ganska tidigt och själv somnade jag i soffan runt kl 22 :) Vaknade strax innan maken kom hem .......

  Flitig som en myra......var kommer detta uttryck från egentligen ? Jag förstår vad som syftas med detta självklart. Myrorna är ju verkligen flitiga. Men var och när uppstod uttrycket ?

Får testa att googla och återkomma.

Ha en härlig lördag.

Vi ses   

Helena som hette Markström som ogift föddes 1893 i Sävar.  1914 gifte hon sig med Peder Nordström och flyttade till Anumark. De fyra första åren bodde de på svärfaderns Isak Petter Nordströms hemman.

Jag har själv aldrig träffat Peder, hennes make eftersom Helena blev änka redan 1954. Min mamma var då 10 år gammal. Så småningom flyttade farmor Helena till dottern Sonja på Berghem.

Helena gav intervjun för boken om Anumark våren 1991, då var hon 98 år. Året efter, 1992 dog farmor Helena.

Hon berättar att dom gifte sig i Isak-Petter Nordströms hem en lördag i April. Och bröllopet höll på i två dagar, som var brukligt på den tiden. Det började med att man tog hem en kocka, den dom anlitade var från Teg. Hon stannade ett par dagar för att laga mat och baka för två dagar.

Helena tror sig minnas att det var 40-50 gäster på deras bröllop. Efter vigseln bjöds på alkoholfritt vin.

Brudfolket satt i mitten vid måltiden och de övriga fick sitta som dom ville, ingen bordsplacering.

Efter måltiden var det dans till dragspel. Man dansade en tre fyra timmar och efter det gick man och lade sig. De som var från by gick hem och de utbyssa fick ligga i olika gårdar.  

På morgonen gick brudparet runt i de olika gårdarna där dom hade gäster och bjöd på kaffe, fikabröd och smörgåsar. Dom hade hjälp av en uppasserska.

När dom gick runt på morgonen hade Helena en svart klänning men bröllopsklänningen var i ett vitt, tunt ylletyg med släp. Helena bar även slöja och en guldkrona. Klänningen var sydd av Frida Eriksson i Anumark. Kronan och slöjan lånades i stan.

Tyget kostade ca 1.50 per meter och sömmerskan tog 3 kr för att sy klänningen. 

Det var vad Helena berättade om hennes bröllop. Helena fick tre barn, två flickor och en pojke. Ester, Sonja och Stephen. Farmor Helena överlevde två av sina barn med råge......jag kommer ihåg när min morfar Stephen gick bort, ganska hastigt. Det tog hon rätt hårt och tyckte att det ändå kunde ha fått vara hon istället. Och det får man ju förstå.

Helena var fantastisk på alla sätt.....julklappar skulle det vara och det till alla. Och vi hann ju bli rätt många barn, barnbarn, barnbarnsbarn osv genom åren. Men ingen glömdes bort, gåvorna var ofta nyttigheter typ stickade sockar eller någon handduk men också någon karamellpåse slank med också. Jag kommer ihåg att jag fick en karamellpåse ett år plus en tandborste  :)  Och det skulle rimmas på paketen.....hon var duktig på det långt upp i åren.

Och aldrig att hon förfasade sig över hur ungdomen klädde sig......det ska ju så vara numera var ofta hennes svar om man frågade :)

Återkommer med mera som farmor Helena berättat i ett annat inlägg.

Vi ses 

Innan jag berättar om min morfars mamma vill jag berätta lite om min hemby. Jag är uppvuxen i en by norr om Umeå som heter Anumark.

Med stor säkerhet hette den första nybyggaren i byn Anund, men när detta var vet ingen.

Den första dokumenterade uppgiften om Anumark är från 1539. Troligtvis är denna by den äldsta byn med ändelsen mark i sitt namn. Byn är den första byn ovanför Innertavle.

Uppgifterna hämtar jag från en bok om Anumark. Denna bok kom till via en cirkel som hölls i byn. Boken kom 1992 ( Annika Burholm, Vera Fredriksson, Göhlin Jonsson, Gunnel Lundström, Margareta Nilsson, Sigfrid Holmgren, Harry Lundeborg, Birgit Nilsson och Yngve Fredriksson som tyvärr inte fick se resultatet).

Själv flyttade jag från byn som 20 åring till min första egna lägenhet som låg på Ersboda.........och jag har aldrig återvänt :) Och idag har jag inget som binder mig till byn då hemgården är såld sedan länge. Både morfar och mormor är båda borta.

Men Birgit som varit med och skapa boken känner jag till, henne hade jag som lärare i söndagsskolan när jag var barn. Harry Lundeborgs barn har jag lekt med och en av hans döttrar bor inte långt från mig idag och arbetar på Förskolan i Tavelsjö. Sigfrid Holmgren minns jag tydligt, hos honom brukade mormor köpa mjölk ibland. När jag blev lite större brukade jag få hämta mjölken i en emaljerad hämtare :) Vera och Yngve Fredriksson kommer jag också mycket väl ihåg men hade väl inte så mycket att göra med.

För mig är det en hel del intressant läsning i boken men det torde knappast intressera en utomstående. Så jag kommer att inrikta mig på farmor Helenas berättelser och kanske andra berättelser som finns i denna bok.

För tillfället har jag inga egna foton att tillgå. Men jag ska kolla hemma hos min mamma om inte hon har en hel del foton som jag skulle kunna skanna.....men tills vidare blir det inga gamla foton i alla fall.

Vi ses

Detta är då vår katt, Sixten. Fick agera fotomodell igår kväll. Brydde sig föga utan sov lugnt vidare på köksstolen. Flyttade sig först när jag gick och satte mig framför TV:n. Då bytte han stol, till kontorsstolen framför datorn i vardagsrummet :)

              Medan han ändå låg och sov passade jag på och använda mitt macro igen :)

Hittills idag har jag enbart åstadkommit att vara ner och handla. Mat behöver man ju......har även skaffat hårfärg. Så till veckan kanske jag får tid att färga håret. En sväng till apoteket också för att köpa ny salva till mina eksem som inte riktigt vill ge med sig. En dvd till barnen, senaste Pirates of Caribbean. Kanske ser den ikväll......

En sväng in på Stadium blev det också, skor till sonen blev det som planerat. Nu borde han klara vintern i alla fall. 499 kr så det var överkommligt pris faktiskt...hade räknat med mera. Skor är inte billiga !

Nu ska jag försöka komma mig ut en sväng.....sedan får vi se vad det kan bli.

Vi ses (kanske redan senare idag).     

Var verkligen härligt ute idag trotts att det blåste, varmt !

Fotade lite med mitt vanliga objektiv.....blev dock bara detta som jag tyckte var värt att spara .....kräsen börjar man nog bli.

 Bytte sedan till makroobjektivet igen :)

Denna lilla krabat ville liksom inte vara stilla.....tog flera bilder men dom blev bara skit. Detta är det som blev bäst......

Nu ska jag ta och kika igenom lite bilder jag tagit här inne och se hur det blev. Testat lite nytt, bland annat belysning och bakgrund.....

Vi ses    

Ja så närmar vi oss helgen igen med raska steg. Ledig idag....och imorgon också :) Idag har jag varit till mamma. Tog med mig datorn så hon fick titta på mina kort från Bulgarienresan. Numera blir det ju inga besök här hemma hos oss för henne så då är det ju bra att kunna ta till en bärbar dator....så hon får titta på bildspel:)

Har inga nya foton att pryda bloggen med idag heller så jag tar lite gammalt :)

Hittade boken om Anumark hemma hos mamma som jag sökt ett tag nu. I Anumark utanför Umeå har jag vuxit upp. Flyttade därifrån när jag var 20 år gammal. Boken är en trevlig läsning för mig med anknytning till byn......fast numera känner jag knappast till något om byn......

Hittade i alla fall Anumark Bygdegårdsförening på nätet.....trevligt ! Ska återvända och titta mera på deras bilder. Kanske känner man någon i alla fall.

I boken finns en intervju med min morfars mamma Helena Nordström född Markström (1893 - 1992). Det är roligt att läsa det hon berättar även om jag även hört henne berätta i levande livet också :) Jag kommer ju ihåg henne mycket väl och minns även hennes begravning, hon skulle ju nästan fylla 100 år men hon hann inte riktigt fram om man säger så.

Jag ska ta och läsa boken ännu en gång........väcker trevliga minnen. Hemgården är sedan många år såld till obekanta........har inga band kvar i byn men minnena har man ju såklart kvar !

Anumark Bygdegårdsförening för den som kanske blir lite nyfiken i alla fall :)

Annars så snurrar tvättmaskinen som vanligt på min lediga tid. Kan inte riktigt skippa den sysslan med två barn i huset.

Borde ta mig ut en stund också......tror jag bryter bloggandet en stund och går ut med kameran i det vackra vädret.

Vi ses ( efter promenaden i ett nytt inlägg)