- Alla mina dagar mättas av oro, tänkte Hilda och reste sig. Det började kännas kallt och solen skulle snart gå ned. Sjön var stilla, bara en stilla krusning på andra sidan drog några streck över speglingen från Vallberget. Kyrkbyn låg redan i skugga nedanför Altjärnsberget.

                      Hon hade för vana att sitta på en bänk efter kvällsmjölkningen med ryggen mot köksgaveln och titta ut över sjön. Tre barn hade hon fött, den förstfödde Axel hade dött två år innan första flickan föddes. Hon mindes hur orolig hon varit hela första året över lillflickan, innan hon lärt sig gå. Hon visste att lungsoten hade tagit Karls första fru Maria och de två flickorna Maria hade fött. Axels lungsjuka kanske var av samma slag. Hilda hade sett hur hans andning blev mer och mer ansträngd. Det var som om han inte orkade hosta och det kom inte längre blodslem.

 Ikväll var det samma ljus över sjön som den kvällen när Axels andning blev allt svagare och till slut upphörde, nästan omärkbart. Karl hade somnat, men han vaknade av den plötsliga tystnaden. Han sa inget, tittade bara rakt ut genom fönstret. Sen steg han upp mitt i natten och gick ut till vagnslidret. Hilda hörde hur han sågade till kistan. Hon såg honom inte, men visste hur han stod lätt kutryggig över snickarbänken. Han var tjugo år äldre än Hilda, men lätt till sinnes. Och hakskägget gjorde att han såg yngre ut. Han var stark, arbetsgirig sa man. Hon som oroade sig över så mycket blev alltid lugn bredvid Karl.

                      - Ja vet hur de ä med döbarna, hade han sagt när han tröstade henne.

                      - Dom ä hos Frälsarn och sjung me harpa i händren, sa han.

Detta var en del av en berättelse från Tavelsjö. Räknar med att kunna delge er fortsättningen imorgon.

Hoppas ni får en fortsatt härlig dag !

 

Ruth

24 februari 2009 10:47

Vilken vemodig berättelse, men det var tufffa tider och mycket barnadöd förr i tiden. Hoppas att morgondagens fortsättning blir lite gladare.
Kram

http://bernamis.bloggagratis.se

 

lillis

24 februari 2009 12:15

Det var en sorlig berättelse,men så vad det ju förr att många dog i lungsot.
Hoppas att du har en skön ledig dag
Kramen

http://danslillis.bloggagratis.se

 

kurrelina

24 februari 2009 19:19

Oh så sorgligt men tack o lova att läkarvetenskapen framskridigt och framskrider som den gör...

Ha det gott och var rädd om dig
kramnemjamen på dig

http://kurrelina.bloggagratis.se

 

Anette

24 februari 2009 21:57

Vilken sorlig berättelse.
Har varit inne och tittat på dina senaste vinterbilder - jättefina så mycket snö ni har!

Kram

http://teamlucas.blogg.se

 

Cina

25 februari 2009 08:25

Det var mig en sorglig berättelse men det var ju så förr. Spännade att läsa fortsättningen.

Kramen

http://heavenladyn.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Fy för den lede vilken vecka det har varit ! Måndag släpa iväg maken till ögon för kontroll. Gick bra, inga diabetesförändringar. Sedan jobbade jag tisdag förmiddag. Tisdag kväll får maken feber och frossa. Med det startade sålunda veckans...

    Några dagar sedan jag skrev nu. Har inte riktigt haft orken. Måndag var jag ledig och tisdag jobbade jag kväll till 20.30.  Men innan jag startade min kväll hade jag ett besök på kvinnokliniken. Där konstaterades att det behövs en orden...

  Måndag och ledig efter ännu en arbetshelg. Förflutit ganska lugnt, både på jobbet och hemma faktiskt. Olyckligtvis har vi inte kunnat få ner makens säng från vinden som jag röknat med. Han jag tänkt fråga om hjälp ligger sjuk. Maken får fo...

  Fredag och morgon ännu en dag. Blir korta nätter när man jobbar till klockan 22 då man inte kan sova länge på morgonen. Trött var jag redan igår efter en sämre natt och inte är jag då piggare denna dagen :) Och jobbar till klockan halv nio den...

  Ännu en torsdag. Jobbar 16 till 22 idag.  Bara sex timmar kan man tycka men jag är in i märgen trött innan jag börjar jobba. Dels sover jag sedan tidigare synnerligen dåligt och nu har jag maken dessutom som kan behöva hjälp även på natten m...