Sitter sedan någon timme för mig själv här i köket med min kaffemugg. Har besökt min facebooksida i vanlig ordning och sedan läst Västerbottens Kuriren på nätet också. Besökt lite andra hemsidor också.

Att läsa nyheterna gör mig så ledsen, att läsa namnen på de som drabbats i Norge av denna galning. Bara barn de allra flesta. Jag gråter inombords. Hur fruktansvärt är inte detta obegripliga dåd. Hur sjuk kan en människa bli egentligen ? För visst måste denne man vara sjuk, fruktansvärt sjuk, eller finns det verkligen så fruktansvärt onda människor ? Jag vill inte tro att en sådan ondska existerar, vill verkligen tro att människan är god trotts allt, att denna människa som utfört detta verkligen är sjuk, väldigt sjuk och med tiden ska tillfriskna och inse det vidriga som han ställt till med.

För visst är väl människan god, i grund och botten eller ? Jag vill tro det i alla fall.

Sedan läser jag om en drunkningsolycka i Sorsele. En 14 årig pojke som drunknat när han badade. En ensamkommande flyktingpojke där anhöriga inte kan underrättas om vad som hänt. Det är sorgligt, hjärtat blöder. Ingen som kan sörja, ingen , ett barn, ensam i en obekant värld.

När man själv är förälder och det är barn som drabbas tackar man för att ens egna barn i alla fall lever, leker får vara barn ett tag till. Dom har sina föräldrar som finns till för dom som älskar dom. I den stunden spelar det ingen roll att barnen inte plockar bort efter sig, inte hänger upp blöta badkläder, klagar på maten, tjatar om godis och glass. Dom är friska glada barn, fulla med liv och dom har sin familj, dom är älskade och dom är sedda !

Nu ska jag fortsätta med min dag. En mugg kaffe till. Och i eftermiddag ska jag jobba igen och resten av helgen.

Vi ses