Måste bara dela med mig av min stora lycka idag :)

Plockade fram ett lager av sommarbyxor som legat och skräpat i cirka två år nu. Blängt på mina favoritpiratjeans mååååånga gånger men inte har det hjälpt. Dom har inte passat ändå. Likadant med de övriga så härliga piratbyxor jag älskar.

Nu har jag provat alla och dom passar igen !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Mitt kämpande har gett resultat som gör mig så vansinnigt glad denna dagen. Jag har inte nått målet på långa vägar men det gör mig inget, jag är verkligen på god väg ändå genom att åter kunna ta på mig dessa byxor och kunna både andas och sitta i dom :)

Nu är jag motiverad igen att kämpa vidare........idag beger jag mig till arbetet på ett strålande humör iförd ett par byxor jag inte kunnat ha på två långa år !

Vi ses

Arbetsdag igen, kväll igen 12-21 denna dagen. Har varit mycket kvällar den sista tiden.

Igår avled en av våra boenden, ett väntat dödsfall, ingen konstigt med det. Men att en mindre att vårda kan inverka så positivt på arbetsbelastningen. Det märks tydligt att det är en mindre att vårda. Blir genast mera tid över till sånt man inte tidigare hunnit med.

Själv har jag börjat nedräkningen inför semestern nu. Den 10 juni arbetar jag sista dagen före semestern. Oj vad min kropp längtar efter en längre ledighet

!

Umeå socialtjänst har ju gått ut med att vi ska bli bäst i Sverige......men till vilket pris skulle jag vilja veta. Tydligen kan man gå över lik för att nå målet ! Klara projektet luktar rena skiten, vi ska jaga tidstjuvar och hitta saker som vi kan rationallisera arbetet med. Med samma styrka ska vi utföra helt absurda mål ! Man går ut och lovar än det en än det andra till brukare och deras anhöriga men frågar inte personalen om det är realistiskt. Cheferna har blicken fokuserad på ekonomin, enbart ! Och frågar varför sjukskrivningarna varit så höga......jag tror banne mig att ledningen saknar hjärna ! Man kommer förr eller senare fram till vägs ände, då säger kroppen ifrån ! Man orkar helt enkelt inte utan blir tvungen att stanna hemma för att kroppen ska hinna ikapp. Hur svårt kan detta vara att inse ?

Jag bävar inför sommaren faktiskt, inte första delen eftersom jag har semester men den andra delen. När även vikarierna börjar tappa orken och även dom börjar stanna hemma. Det brukar vara tungt att jobba andra perioden på sommaren. Nåja, den som lever får se heter det ju.

Mina eksem är oförändrade fortfarande. Behandlar nu en period med enbart mjukgörande. Kortison för länge gör huden så skör. Smörjer flera gånger per dag för att stilla klådan. Min förhoppning är att det ska hinna bli bättre under min fem veckors långa semester. Blir det inte så får jag åter kontakta vårdcentralen för hjälp.

Ha nu en härlig fortsatt dag !

Vi ses