Fortfarande förkyld men det går åt rätt håll i alla fall. Imorgon ska jag arbeta har jag tänkt. Sedan är jag ledig tre dagar som kommer att tillbringas uppe i Klippen tillsammans med favoritgrannen Maria. Vi ska fotografera, äta god mat, dricka lite vin och umgås, helt utan barn och gubbar.
Hur klarar man av att vara tonårsförälder egentligen ? Min son verkar vara på väg in i detta stadium för tillfället. Hormonerna verkar flöda okontrollerat vilket gör honom verkligen humörinstabil. Jag känner inte riktigt igen min son som normalt är en lugn och sansad kille. Nu tappar han kontrollen totalt vid minsta motgång. Kanske inte så mycket här hemma utan mest på skolan. Hade ett samtal med hans lärarinna som beskrev en kille jag absolut inte känner igen ! Känns ju bra att fröken reagerar och verkligen vill hjälpa till att lösa detta !
Men det är svårt som förälder att se att ens barn verkligen har det jobbigt för sonen har det jobbigt nu och han är medveten om problemet. Vad kan man göra mer än prata, prata och åter prata med honom för att hitta ett sätt för honom att kontrollera sitt humör ? För om detta får fortsätta tappar han ju alla kamrater, dom blir ju rädda när han får sina utbrott.....
Och som om detta inte skulle räcka så är det rätt turbulent på jobbet också. En olycka kommer ju sällan ensam heter det ju..........jag börjar bli ganska less på allt som har med arbetet att göra faktiskt. Allt skitsnack åt alla tänkbara håll står mig upp i halsen faktiskt.
Cape Diem
margit
6 oktober 2010 09:32
Gomorron Corina!!!
Så du är förkyld fortfarande, vännen! Alla som fått denna förkylning...behöver oftast vara hemma en hel vecka. Den verkar att vara "SEG"...
Råkigt o jobbigt dedär med sonen du skriver...måste säkert vara jobbigt både för honom själv..och för kompisarna o fröken..och andra han möter.
Bra att läraren TOG upp det med dej, så du vet...och kanske kan få stöd.
Och jobbet...inte kul...
Tänker på dej vännen!!!
En stor varm kram till dej!!!/Margit
http://margitholm.blogg.se
kurrelina
6 oktober 2010 10:12
Nu var det verkligen länge sedan jag läste din blogg men nu är jag hemma så det ska väl bli bättre. Måste säga att du är superfin i håret efter klippningen, har sett det på FB men inte kommenterat det.
Kan tro det känns jobbigt när sonen har förändrat sig och det är nog som du säger, prata, prata...
Ha en fin dag
kramis
http://kurrelina.bloggagratis.se
lillis
6 oktober 2010 11:33
Det är jobbigt och tråkigt när ens barn förändras
men oj vad jobbigt han måste ha det, så skönt att få stöd från skolan. Hoppas att allt ordnar sig
Krya på dig
Kram
http://danslillis.bloggplatsen.se
Ingrid
6 oktober 2010 12:36
Vi har också fått den där förkylningen och den är inte att leka med. Hostan om nätterna är jobbigast. Hoppas att du snart känner dig bättre. Det är tufft om man känner att man måste jobba när man mår pyton.
Det är inte lätt med tonårspojkar och de kan verkligen förändras när hormonerna svallar. Vår äldste son hade ett förfärligt temperament och gick många slagsmålsronder i skolan. Tyvärr hade vi inte någon lärare som rapporterade det utan har fått veta det i efterhand. Nu när ni som tur vet hur det ligger till, kan ni väl inte göra så mycket mer än hålla en öppen kontakt med skolan och så försöka prata med sonen.
Hoppas att det ordnar sig!
Kram Ingrid
http://stenstugu.com/wp
paula
6 oktober 2010 12:58
Usch ja, det är inte lätt! Jag har tre barnbarn som snart alla är tonåringar, äldsta fyller 16 om en månad. För ett par år sedan var han riktigt dryg, men faktiskt så har senaste året förbättrat läget betydligt. Dom växer ikapp med förståndet helt enkelt, så jag lovar, det går över, så småningom! Bara att försöka prata vidare och förstå att dom inte själva heller begriper vad som pågår....
Kram
http://paulaz.se
Cina
6 oktober 2010 14:19
Var glad att skola är uppmärksammad på det som sker.
Din lilla kille mår säkert dåligt av detta o vet säkert inte vad som händer med hans kropp o alla dessa hormoner som spökar runt i kroppen.
Man får kanske ta en spegling när han kommer hem från skolan. Jag menar sätta sig ner o gå igenom dagen och han får berätta hur han upplevt dags med bar o dåliga saker.
Hoppas att det kommer att ordna sig!
Kramen
http://heavenladyn.bloggplatsen.se